Mitt första möte med Army Training

Tanke i mitt huvud: "Kom igen nu Susanna. Hoppa högre, tryck ifrån med benen. Eh... Vänta lite här. Varför känner jag inte mina ben?" Tittar ner, ser att benen sitter kvar. "Ok Susanna, ingen känsel är väl ändå bättre än smärtsam mjölksyra? Tryck ifrån!"

Army Trainingen började lite lugnt och fint; hopprepshopp med osynligt hopprep. Egentligen inte jobbigt alls, men all nervositet och spänning fick min puls att rusa iväg redan här. Därefter fortsatte "uppvärmningen" med övningar som ner på golvet - armhävning - rulla åt sidan - hoppa upp - börja om, och de där hoppen där man står i armhävningsposition och ska hoppa fram med benet jämte handen. Redan här var pulsen uppe över 80%. Uppvärmningen höll på ett bra tag och jag började fundera på om jag faktiskt skulle bli en av de där personerna som går ut och spyr mitt i passet.

Vi delade upp oss två och två och gjorde mag- och axelövningar (nämnde jag att det var axlar jag tränade i drop set igår...?). Äntligen fick pulsen sjunka lite, men mjölksyran brände och hindrade kroppen från att vila. Olika axelpressar genomfördes, planka med diagonallyft av hand och fot, lösa knytnävsslag i magen på partnern (knasig övning som kändes väldigt konstig att genomföra, men som tog djupt inne i magmuskulaturen).

Parträningen fortsatte. Nu blev det skottkärra, sprint där partnern höll emot och hopp över en hukande partner. Här kände jag gång på gång att nu orkar jag verkligen inte mer. Tror inte jag har upplevt en sådan total utmattning tidigare. När jag sprungit intervaller och liknande har jag varit riktigt slut, men nu använde vi hela kroppen samtidigt och var bara halvvägs genom ett pass där det inte fanns en chans att vila. Visst fanns alternativet att lämna klassen, men jag testar hellre mina gränser än ger upp.

Ordningen på följande övningar är lite luddiga i hjärnan. Vi utförde i alla fall jumping jacks med hantlar i händerna, upphopp, höga knän och liknande. Märkligt var att i övningar som höga knän kunde min kropp äntligen slappna av lite. Kanske berodde det på att detta var övningar som faktiskt var bekanta för min kropp. När jag trodde vi närmade oss slutet av passet skulle vi visst göra 50 armhävningar, följt av 30 tricepsarmhävningar följt av fler armhävningar. Riktigt där är jag inte än kan jag säga, men jag gjorde så många jag orkade, dog lite, och testade igen.

Som final ställde vi oss i en ring med armarna om varandras axlar. Det var dags för oändligt många upphopp. Här gjorde mina lår så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, och de var så stela att mina upphopp antagligen såg ganska sorgliga ut. Men det kan jag jobba på, för vet ni vad det konstigaste med den här upplevelsen är? Att jag redan börjat se fram emot nästa veckas pass...

Tid: 55 minuter

Medelpuls: 83%

Maxpuls: 95%

(Skorna var superbekväma och kommer säkert att fungera bra. Benhinnan mådde inte så bra av alla hopp, men jag hoppas att jag genom en grundlig stretch i alla fall kan undvika att problemet förvärras.)

Nya skor

Idag blev dagen då jag ignorerade hur många tusenlappar jag spenderat på möbler de senaste månaderna och köpte ett par nya inneträningsskor. Valet föll på de riktigt snygga och väldigt bekväma nikeskorna på bilden ovan. Bonus för färgranden i min absoluta favoritfärg.

Anledningen till att det blev just idag de köptes är att jag ikväll ska testa på Army Training för första gången, och jag kan tänka mig att passet innehåller en hel del hopp och snabba förflyttningar. Hoppas benhinnan är på min sida nu när jag ger den färsk dämpning och allt. Rapport om passet kommer ikväll!

Konturer

Är just hemkommen från ett styrkepass. Som ni kanske minns var det kärlek vid första hantellyftet när jag testade drop set för första gången. Idag tog jag mig an samma muskelgrupper med drop set fast genom nya övningar. Det var lika njutningsfullt och smärtsamt som förra gången. Jag älskar det! Träning med drop set verkar dessutom göra musklerna ordentligt uppumpade, så mitt i min axelträning insåg jag att jag aldrig tidigare haft så tydliga axelkonturer som nu. Tack för det träningen och tack för det kostrådgivningen.

Snart har jag såhär tydliga axelkonturer ;-)

Core och klänning

Hela veckan har jag gått omkring och varit lite kaxig över att onsdagens corepass kändes förhållandevis lätt, och över att jag inte fick någon träningsvärk alls. I lördags gick jag på ett corepass till, och tänkte besegra det lika lätt som det förra. Tji fick jag. I första crunchen kände jag hur totalt slut jag visst var i magen, och det var inte många övningar jag klarade mig igenom utan att dö lite. Bortsett från olustkänslan över att känna sin dödlighet var corepasset dock fantastiskt bra, roliga och utmanande övningar, alla på bollen. Kul! Och vet ni, jag lyckades med knästående på boll! Sucess!

Igårkväll var Andréa och jag ute och dansade bland Sportlifemänniskor. Det var riktigt roligt. Bubbel och cosmopolitans hit och dit, och en nattklubb där det fanns en bar inne på damernas. Roligt var det också att få ha på den nya klänningen som jag fullkomligt älskar. Idag är det inte riktigt lika roligt så nu ska jag powernapa. Ha en skön söndagskväll!

Dagens frukost

Gott och snällt mot magen.

(om ni undrar över köksluckan på bordet är vi mitt uppe i utbyggnad av köket)

Kaffe och choklad!

Jag träffade en kostutbildad sjuksköterska idag för att diskutera hur jag ska äta med mina förmodade magbesvär. Det gjorde livet lite lättare och mycket godare.

Sjuksköterskan tyckte att jag skulle forsätta att utesluta ett tiotal saker på listan jag fick tidigare, exempelvis lax och tomater, eftersom 90% av människor med mina besvär inte tål dem. Däremot tyckte hon det var helt ok att börja äta vetemjöl igen. Puh! Så mycket lättare det blev nu!

Kaffe tyckte hon också var ok i rimliga mängder, så jag stannade till på Statiol på vägen hem och köpte en latte. Makalöst gott (nu skulle jag visst inte dricka mjölk egentligen, men det glömde jag av...)! Choklad var inte heller jättefarligt så jag har inhandlat min efterlängtade chokladkaka och tänker njuta av den till finalen i Let's Dance ikväll.

Ytterligare ett råd jag fick var att under en period försöka undvika fibrer, för att magen ska få slappna av. Tidigare idag åt jag helt vitt bröd med smör och ost på. Krispigt och gott, men ovant. Jag har också köpt på mig olika typer av fil och juicer som ska innehålla bakterier som lugnar magen. Fortsatt annorlunda kost alltså, men godare och lättare att få tag på.

Redo

Jag tror inte det finns bättre sätt att förbereda sig kroppsligt och mentalt än genom yoga. När jag går från yogan på fredagsförmiddagen är jag redo. Oavsett om helgen innefattar fokus och arbete som den förra, eller umgänge och lycka som denna, blir jag redo.

Yogan värmer upp och sätter igång min kropp, tillåter den att sträcka ut och bli smidigare, tillåter tanken att få ro, och framkallar en härlig bubblande förväntan i bröstet.

Yogan gör mig redo.