En perfekt dag?

Jobb igår, jobb imorgon, ledig idag.

Hade den perfekta lediga dagen planerad. Stiga upp tidigt och mysa omkring lite i lägenheten, därefter möta en kompis på stan och äta caféfrukost ihop. Sen direkt till gymmet och riva av ett efterlängtat cirkelpass. Göra några nödvändiga tråkärenden och sist en lugn och skön hemmakväll där tid skulle finnas till bokläsande.

Perfekt Susannadag.

Kom hem sent från jobbet igår och försökte varva ner. Gick halvbra. Somnade till sist men vaknade mitt i natten av att jag hade huvudvärk. Hur ofta har man huvudvärk på natten? Uppenbarligen hade jag inte lyckats slappna av igår utan hade antagligen legat och spänt käkarna när jag sovit. Inte bra förutsättningar för skön djupsömn.

Huvudvärken hängde i när jag vaknade imorse men kunde motas bort någorlunda. Frukosten blev jättemysig och jag trivdes bra med min dag.

Men, när jag steg in i gymmet spände huvudet igen. Jag hoppades på att det skulle vara den typen av huvudvärk som försvinner när man väl börjar träna, men då jag såg att pulsen var högre än normalt under uppvärmningen började jag tvivla. Mina misstankar bekräftades när jag i första cirkeln fick kämpa oproportionerligt mycket och drogs med en obehagskänsla i kroppen.

Avbröt. Gick hem och fick hypokondriskt lite extra dubbelslag på hjärtat på hemvägen. Typiskt mig att med tankens kraft kunna förvärra symptomen. Men men, uppenbarligen inget läge för träning. Tråkigt!

Tråkigheterna fortsatte dessvärre - hela eftermiddagen var jag superslö och humöret låg i botten. Och det blev inte direkt bättre av att jag skar mig och fick sitta med fingret i högläge i en freaking halvtimme innan det lugnade ner sig. (Och precis nu märkte jag att jag varit dum nog att använda fingret på tangentbordet vilket gjort att det börjat blöda igen. Bara till att klippa till ett nytt förband ja...).

Nej jag ska nog ta och dra täcket över huvudet snart, det här är inte min dag. (Och utsikterna är inte direkt strålande inför den inplanerade morgonjoggen imorgon). Suck!