En skön känsla

Jag har en skön känsla i kroppen. Den har varit där under de senaste dagarna. När jag tränar känner jag mig starkt och uthållig, och när jag inte tränar känner jag mig härligt tillfreds och har en skönt förväntansfull känsla i kroppen. Vad det är jag går och hoppas på, vad kroppen signalerar till mig, vet jag inte. Kanske är det löpningen som håller på att lossna, kanske är det musklerna som bestämt sig för att växa och definieras. Hursomhelst tänker jag vila i känslan och behålla den så länge som det är möjligt.

Efter en bra dag på jobbet, där jag bland annat fick tillfälle att stressa av genom att baka kanelbullar, var jag faktiskt ändå inte helt sugen på träning. Challengedag till trots. Min sovande jour inatt innehöll inte många timmars kvalitetssömn, stormen utanför fick mig att vakna till och oroa mig för att det var ungdomarna som härjade omkring. Men Challenge är Challenge och jag gick till gymmet ändå. Jag tror jag börjar lära mig att skilja på träningsoviljan som kommer från en söndertränad kropp i behov av vila, och träningsoviljan som bottnar i att det mesta känns motigt för tillfället och som faktiskt försvinner genom träningen. Idag hade jag den senare.

En svettig timme bland olika styrke- och konditionsstationer senare hade jag tränat igenom i princip hela kroppen, men passade på att hoppa in på ett Corepass också. När jag ska vila flera dagar i rad (som i helgen då jag ska resa iväg till en kompis i Uppsala) blir jag ofta trött och öm i ryggen. Lite extra core sitter inte fel då.

Nu ska jag strax krypa ner under täcket och lär sjunka ner i härligt djup sömn. Redan imorgon är det final på den här träningsveckan, det sedvanliga "lång"passet. Hoppas benhinnorna är på min sida då!