Dåligt blev bra och julpynt är mysigt

Försök till bild på min camel back...

Det här med att pressa sig till att springa mycket snabbare än man brukar har visst fler fördelar än att man känner sig som Superwoman efteråt. Det tycks nämligen också få en att plötsligt känna att det tempo man brukar springa i går fasligt sakta. Kanske blir det så när man både med hjärnan och med kroppen förstår att det går att springa snabbare.

På gårdagens långpass utnyttjade jag tydligen den här känslan. Fotpoden låg kvar hemma och jag kunde liksom inte riktigt stämma av läget under själva turen, men känslan låg ändå där och gnagde. När jag sprang i tempot jag burkar springa blev jag uttråkad och ville springa snabbare. Och när jag testade att springa lite snabbare funkade det bra och pulsen rusade inte iväg.

Något jag dock brottades med under löpturen och som jag har dragits med de senaste dagarna var ett illamående. Det har kommit och gått här under några dagar men när jag sprang ökade det och tvingade mig till att stanna och bara andas flera gånger.

Men vet ni vad det galna när? Trots mina pauser och mitt illamående kapade jag fem hela minuter på förra veckans tid!! Hur häftigt som helst!! I mål kom jag på drygt 68 minuter och då låg min medelpuls ändå bara på 79%. Very nice indeed.

Något annat jag gillar är julen. Och varför inte tjuvstarta lite då? Det gjorde jag i torsdags, och det blev så fint och mysigt hemma. Bjuder på en liten bildbomb:

Precis nu är jag hemkommen från veckans sista träningspass. Egentligen gick jag till gymmet för att träna ben men blev så uttråkad i vilopauserna att jag lade in träning av andra muskler som supersets. Passet blev ungefär såhär:

Utfall + push down (triceps)

Benpress + bicepscurl

Utsida höft + rodd

Raka marklyft + utsida axel

Nu tänker jag ta kväll och bara mysa i min juliga lägenhet!