Powersus: Andra halvan av vecka 44

Jag hittade en till bild på min kompis söta häst. Min söta kompis var dock inte lika intresserad av att bli fotograferad.

Torsdag - fortsättning, löpning fartlek

Pass enligt schema

2 km uppvärmning, cirka 14 minuter

3 km fartlek, 20-21 minuter

1 km nedvarvning, 8 minuter

Mitt pass

2 km uppvärmning, 15:37, medelpuls 74%

Fartlekskilometer 1, 7:22, medelpuls 83%

Fartlekskilometer 2, 6:59, medelpuls 83%

Fartlekskilometer 3, 6:43, medelpuls 84%

Fartlekskilometer 4, 6:51, medelpuls 85%

Fartlekskilometer 5, 7:02, medelpuls 85%

Fartlekskilometer 6, 6:54, medelpuls 85%

2 km nedvarvning 16:23, medelpuls 81%

Jag började mitt pass med några minuters gång och fortsatte sedan min uppvärmning i lugn takt. Jag tror jag tjänar mycket på att inte stressa igång för fort, det känns väldigt mycket lättare att börja springa fortare sedan jag började ta mig tid till en lugn uppvärmning.

Eftersom jag sprang passet i backiga småland där det inte finns obegränsat med bra grusvägar i närheten mätte jag ut en sträcka på en kilometer som jag sprang och vände på tre gånger. Ingen optimal sträcka för hög hastighet då den var backig, men desto bättre sträcka för löpeffektiviteten.

Under fartleken varvade jag 2 minuter snabbare jogg med 1 minut långsammare jogg, och som ni ser av medelpulsen sprang jag på tills jag var ordentligt ansträngd. Med ett ridpass någon timma tidigare och detta träningspass på en mil var energinivån inte alltid den högsta, ibland kändes det riktigt tungt och de resterande kilometrarna alldeles för många. Men det slutade som det brukar göra - vips har man bara en liten bit kvar och undrar frågande hur det gick till egentligen.

Fredag - morgonpromenad & core

I fredags vaknade jag med en ganska mörbultad kropp. Efter att ha startat dagen på samma sätt som alla smålandsmorgonar, genom att vandra ner till ladugården och ge kossorna frukost, bestämde jag mig för att fortsätta med en morgonpromenad. Jag behövde verkligen skaka liv i min stela kropp och gav mig rakt ut i skogen där jag höll mig till de där riktigt små skogsstigarna fulla av rötter och stenar. När man promenerar där får man verkligen använda hela kroppen, från alla senor och muskler i fötter och ben ända upp till coremusklerna och armarna som jobbar för att hålla balansen. Väldigt kul faktiskt!

Eftermiddagspasset tyckte jag kunde bestå av styrka. Då jag inte fått in någon coreträning tidigare i veckan gick jag ner till hemmagymmet och körde mag- och ryggövningar. Det gick ok, blev inte lika bra som om jag är på gymmet och deltar i en klass, men jag det funkade. En nackdel med att träna mage och rygg där är att det väl kanske inte är lika tät städfrekvens där som på gymmen i stan; såhär såg mina ben ut efter att ha legat på mattan...

Behöver jag nämna att höladan är vägg i vägg...?

Lördag - löpning

Dags för veckans sista löppass, vilket enligt schemat var ett 9,5 km långt långpass inklusive gång, som skulle ta ungefär 70 minuter.

Nu var läget sådant att min brors flickvän, en sån där avundsvärd löpartjej som utan problem springer varvet på 1.45 var på besök och frågade om inte hon kunde få följa med mig på löpturen. Efter att ha förklarat för henne vilket tempo jag håller och hur mycket hon lär få sakta ner ville hon fortfarande hänga på, så sagt och gjort, vi gav oss av.

Det blev ett hårt pass. Även om vi kanske inte sprang så värst mycket snabbare än jag brukar visade pulsen på ett snitt av 86% på den knappa timmen (cirka 9 km) vi var ute. Det har nog en hel del med nervositet att göra, och att jag inte kan hejda mig från att försöka prata, trots att jag egentligen knappt kan få fram enstaviga ord. Något som var riktigt bra och skönt var dock att även fast det kändes ordentligt ansträngt ibland hade jag ändå fullt av energi kvar. Det var snarare min pulsklockas elaka topnoteringar på 95% som fick mig att sakta ner, inte huvudet och inte benen. Ganska magiskt!

Vi sprang på mina vanliga skogsrundor och det var väldigt trevligt med sällskap, även om det blir jobbigt att knappt kunna prata alls när sällskapet pratar obehindrat, men så var ju det premisserna för passet också.