Den rosa drömvärlden II

Efter mitt snabba gästspel förra året var jag smått euforisk över den varma rosa drömvärld som arrangörerna för Rosa Bandets 24-timmarsspinning hade skapat. I år fick jag möjlighet att spendera mer tid på evenemanget. Mer tid är lika med mer eufori!

Fast jag hade roligt på jobbet igår fylldes jag av en visst tomhet då jag visste att den rosa världen börjat sprida sin träningsglädje utan att jag kunde vara med. Jag kikade in bloggar och evenemangets hemsida så ofta jag hann och följde spänt utvecklingen under kvällen. När det blev dags för mig att åka hem och sova kände jag att jag inte kunde lägga mig snabbt nog; när jag vaknade igen skulle det ju vara dags!

Efter vad som faktiskt blev 4,5 timmars sömn (hade räknat med 3) skuttade jag upp ur sängen och stressade i mig frukost. Hämtade upp Andréa och åkte mot stan. När vi gick de sista metrarna mot gymmet och såg de rosa lamporna genom fönstren blev jag lite sådär barnsligt glad. Det var på riktigt ändå! Ja, för en så stark upplevelse är det faktiskt att kliva in på den där speciella platsen där alla drivs samman av det stora ändamålet och sin glödande passion, att man ibland kan känna att det är för bra för att vara sant.

Andréa förbereder sig inför passet

Min rosa bandetspinning inleddes med Andréas pass - Känn ingen sorg för mig Göteborg. Fast jag egentligen aldrig lyssnar på synthpop (om det nu ens heter så) gör musiken sig väldigt väl till spinning. Andréa var söt och duktig och timmen flög iväg alldeles för fort! Flera gånger kom jag på mig själv med att sitta och le och bara njuta med att vara där.

Här sitter bland annat Emil som gav oss goodiebags!!

Då passet var färdigt samlades "Sveriges största träningsbloggare" över en härlig prat och fikastund i loungen. Ny kraft hämtades och jag bestämde mig för att hoppa in på ett extrapass, med Andréa och Erika springandes vid min sida.

Jag hade inga förväntningar på passet men blev väldigt positivt överraskad. Härlig musik som var både medryckande och taktfast, och ett kul upplägg som var lätt att förstå och hänga med i. Underbart!

(Den här bilden är egentligen Andréas...)

Ett snabbt tröjbyte senare och det var dags för en videovisning av Alpe d'Huez. Så coolt det var att sitta mitt i en klunga cyklister och se vägen på en stor skärm framför oss. Det kändes som man var i bilden och magin var total. Sämre blev det inte heller av att två duktiga cyklister satt framme på podiet och kämpade för att deras sida av salen skulle ta sig uppför toppen först.

Erika cyklade vid min sida

Framme vid sista cykelpasset, en mindklass genom Indien med Jim, dalade min energi något. Det var dock inte svårt att stänga av tankarna och svepas med i väldren Jim målande berättade om för oss. Det är coolt att kunna gå från ett pass med huvudet fyllt av nya bilder från ett land som man själv faktiskt aldrig varit i. Spurten in i mål här var en av de mäktigaste jag varit med om, J är verkligen i sitt esse när han driver folk att pressa sig det där sista. Min fyra timmar långa spinning avslutades med ett stort leende på läpparna.

Som sista pass hade jag planerat in BodyBalance eftersom det kändes som något lugnt och skönt att avsluta med. Det var det inte, i alla fall inte enbart. Mina ben började ge upp och framsida lår krampade och krampade. Som tur är innehåller releasen ju bara 7 minuter krigare... Bortsett från dessa njöt jag dock i fulla drag och avslutningen var sådär härlig som bara en BodyBalance avslutning kan vara.

Träningsmässigt är jag väldigt imponerad över att min kropp har orkat med passen såhär bra, fast jag inte laddade upp med extra mat eller dryck. På de fyra spinningpassen (4*50 minuter) låg min medelpuls på mellan 76 och 80%. Ett pass BodyBalance på det gav en ordentlig träningsmängd men trots det kände jag mig stark, pigg och uthållig pass efter pass. Undrar hur det går ihop egentligen, när jag i vanliga fall känner mig nöjd och trött efter ett pass?

Efter pass tre fick jag en liten energidipp samtidigt som min ena lårmuskel började krampa så jag blandade en flaska sportdryck och hällde i mig. Det gjorde att jag orkade med det sista passet ganska bra, och att krampen hölls under kontroll. I krigarna i Balancen kom den dock tillbaka, föga oväntat.

Det var lite svårt att känna hunger mellan passen men jag försökte att stoppa i mig lite energi ändå. Efter nästan varje pass åt jag banan och drack en slurk ur min medhavda mjölk (tål inte vanligt proteinpulver). När första passet var slut hade jag en timmes "rast" och då fick jag i mig en macka och en kanelbulle. Annars blev det inte någon riktig mat förrän efteråt men då hade jag hunnit bli ganska slö. Jag satt kvar i loungen nästan en timme och tänkte att jag borde gå och duscha, men utan att orka utföra planen. Efter bulle och kaffe fick jag i alla fall energi nog att åka hem, men väl hemma tog det ytterligare någon timme innan jag faktiskt samlade energi nog att hoppa i duschen :) En dusch, en lunch och ett powernap senare var jag dock i form igen, om än väldigt törstig. Nu sitter jag redan och drömmer mig bort till nästa års rosa drömvärld!

Sara & Nilla

Jag är så oerhört tacksam för att jag har fått ta del av detta fantastiska evenemang. Det ger mig så mycket att få dela dagen med människor som lever träning och som inte tvekar på att dela med sig av sin träningsglädje.

Tack!

Andréa & jag

P.S. Det är inte för sent att stödja med ett bidrag!