Enligt schema skulle jag igår träna som följer:
3 minuter gång
2,5 kilometer jogg (ca 17,5 minuter, 7,00 pace)
3 minuter gång
1,5 kilometer jogg (ca 10,5 minueter, 7,00 pace)
3 mintuer gång
1 kilometer jogg (ca 7 minuter, 7,00 pace)
3 minuter gång
Totalt 6 kilometer och 47 minuter
Mitt pass såg ut såhär:
3 minuter gång
3,12 km (23 min, 7,23 pace)
3 minuter gång
1,72 km (11 min, 6,37 pace)
2 minuter gång
1,06 km (7,02, 6,40 pace)
4 minuter gång
Totalt 6,9 kilometer och 53 minuter
Medelpuls (under jogg): 79%
Känsla innan passet: Förväntansfull. Lite oroad då den korta cykelturen hem från jobbet gav ordentlig mjölksyra i benen. Lätt panikslagen över batteriet i pulsklockan som dog, och mycket lättad efter att ha fått tag på ett nytt.
Känsla under passet: Ett riktigt lätt och roligt pass. Vilken skillnad från premiärpasset i tisdags! Lite snabbare men med mycket lägre puls; en sval skog är bättre än en het skog! Konditionen kändes knappt ansträngd av farten idag och jag började för första gången på riktigt sätta mig in i att förhoppningsvis komma nöta på i den där farten i fem freaking timmar. Obeskrivligt spännande!
Krämpor: Inte ont någonstans! Högervaden kändes lite stel ibland, men inte på ett störande sätt och smittade inte av sig till benhinnan.
Övrigt: Försökte först springa efter kilometermarkeringarna på slingan, men fick ge upp det då vissa var borta. Tror att klockan är lite snäll mot mig och att kilometertiderna ovan är lite snabbare än vad de var i verkligheten.
Funderat lite över hastigheten som jag nästan tycker är pinsam att uppge, men man måste ju börja någonstans... Känner dock att jag har ett ganska dåligt utgångsläge med energiunderskott och ett BMI långt över det rekomenderade, men det är inget jag egentligen borde fokusera på, utan se löpningen som ett verktyg till att få bort överflödiga kilon. Min kondition är ju grym som orkar med det här - det borde fokus ligga på istället!
Inför nästa pass: Stretchar jag vaderna och ritar cirklar i luften med tårna för att öka blodcirkulationen i benhinnorna. Idag är det vilodag igen och på måndag vankas nästa pass, sju kilometer. Längtar!
(Inspiration till ovanstående layout har jag fått från smartingarna Sofy och Jane. Någon annan punkt ni tycker skulle vara rolig att läsa om?)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Vilken härlig känsla. Jo - man längtar till nästa pass :)
nu får du inte vara så elak mot dig själv. SÅ långt över rek bmi ligger du inte. Plus att en hel del av din vikt är muskler! men det är klart, ju lättare man är desto lättare blir det att springa, så jag är grymt impad av dig!!
Vilken känsla, och härlig läsning. Gillar din beskrivning av passet!
så nu är du verkligen igågn! shit vad spännande! =)
Det här passet ska jag ge mig ut på om en stund. Roligt att läsa lite innan om hur du upplevde det! :) Du är grym!
kram
Åland marathon 25/10:
http://www.marathon.aland.fi/showpage.asp?lng=1&pageID=6
Höhö! ;)
MarathonMia - Ja det är en fantastisk känsla, och lyxigt när den kommer ofta :)
Andréa - Tack så mycket! Det är alla mina muskler som är tunga att släpa på, jag vet ;) Nej men jag förstår såklart att det är dem också, så jag är inte alltför nedslagen över farten, bara när jag jämför med folk.
Snorkfröken - Tackar och bockar!
Emliscious - Ja det är hur spännande som helst!!!
Dessi - Tack detsamma! Roligt att det faktiskt går ett marathon inärheten vid den tiden, men jag vill nog ändå helre springa i skogen jag. Något för dig kanske? :)
Skicka en kommentar