Pass enligt schema:
6 km LD på 42-45 minuter + 3*100 meter kordinationslopp
Känsla innan passet: Av någon anledning var jag inte alls sugen på att springa idag. Konstigt med tanke på hur lätt det kändes igår. Löpningen kändes mest som något jag var tvungen att få avklarat innan jag skulle till kiropraktorn på eftermiddagen, eftersom jag inte bör träna efter en behandling.
Min plan: Hoppas på att känslan av ovilja skulle ge med sig och få till en helt vanlig jogg.
Känsla under passet: Usch. Första kilometern gick ok, men sedan blev det bara riktigt tungt. Det största problemet var andningen. Det kändes verkligen som om jag inte fick ner alls mycket luft i lungorna. Ingen bra förutsättning för konditionistränning. Jag försökte tänka på annat än andningen och bara springa på, men pulsen höll sig hög fast jag sprang sakta och känslan var inte behaglig alls. Åh så jag längtade efter det där kiropraktorsbesöket under löpningen!
Koordinationsloppen körde jag under den sista kilometern då tanken på att ha energi till dem efteråt inte fanns i mitt medvetande. De loppen kändes riktigt bra teknikmässigt, coolt hur lite extra fart kan göra att löpningen blir så mycket spänstigare!
Mitt pass:
6 kilometer på 47 minuter
Kilometer 1, 7:09 minuter, medelpuls 78%
Kilometer 2, 7:40 minuter, medelpuls 80%
Kilometer 3, 8:29 minuter, medelpuls 82% (den där kilometern med en låång uppförsbacke...)
Kilometer 4, 8:15 minuter, medelpuls 81%
Kilometer 5, 8:07 minuter, medelpuls 81%
Kilometer 6, 7:33 minuter, medelpuls 84% (här gav koordinationsloppen högre puls)
Krämpor: Nada
Inför nästa pass: Just nu har jag sjukligt ont i ena benhinnan (mer om det ikväll), men det är en bra smärta som förhoppningsvis ska göra att benen är helt med på noterna på torsdag då programmets allra först långpass ska rivas av!
3 kommentarer:
tänk att du redan hållt på 5 veckor - var har tiden tagit vägen???
Tiden går så fort så man får ta tillvara på varje sekund! :)
När ett pass är sådär jobbigt är man extra nöjd efteråt att ha genomfört det ändå!
Sara - I know! Det känns som typ två... Det är faktiskt inte helt illa att vara inne i vecka fem på ett marathonprogram :)
Erika - Ja det är något jag försöker påminna mig själv om då och då, att bara stanna upp och njuta. Fast det klart, inte "stanna upp" mitt i ett pass kanske :)
Skicka en kommentar