Det finns en fördel...

... med att sova utan sambon ibland. Jag fann den i onsdags morse. Klockan var ställd på 06 och jag hade tänkt morgonjogga. Min kropp behövde definitivt en återhämtningsjogg. Men, sängen är ju varm och tanken på det dygnslånga arbetspasset som låg framför mig fick mig att tveka. Somna om kanske?

Hade jag haft min älskling jämte mig hade jag definitivt valt att krypa tillbaka in i hans famn och slumra vidare. Men nu hade jag inte det, så morgonjoggen segrade. Fem härligt lugna kilometrar avverkades och mina benhinnor påvisade att de frestats. Skönt att jag kom iväg (den här gången...)!

Nu har jag precis kommit hem efter ett pass BodyBalance. Kände att kroppen kunde få ytterligare en dag av lugn träning. Imorgon väntar långpass och på lördag planerar jag att trasa sönder några muskelceller i ben, rumpa och vader.

Tack så mycket för alla peppande kommentarer på löpningen i tisdags! Betyder massvis!

På bristningsgränsen, men jag klarade det

Det gick, men det var med en hårsmån. Det var fruktansvärt jobbigt och jag kämpade från kilometer ett. Nästan hela tiden ville jag hellre lägga mig ner i diket och ge upp. Lungorna fick ingen plats i bröstet och illamåendet sög i magen. Som ni kan se nedan var det inte speciellt konstigt med tanke på var min puls låg.

Trots smärtan som kom av ansträngningen stod jag på något sätt ut. Jag ville så gärna!! Tänkte att snart, snart borde det väl gå lättare?! Som när man springer intervaller och de plötsligt är färdigsprungna. Så var det inte. Att springa snabbt länge är min akilleshäl. Att springa explosivt är jag drottning på och att jogga lugnt är skönt. Att springa snabbt i en halvtimme är inte skönt.

Vad som dock är fantastiskt skönt är segerkänslan efteråt, när man konstaterar att klockan står på 29 minuter-någonting. Så freaking underbart! Och nedjoggen, den makalöst långsamma nedjoggen som återställde kroppen var himmelsk den också.

Och nu har jag alltså sprungit 5 kilometer på under 30 minuter.

Success!!!

(Lite gnager dock oron över hur freak jag ska kunna springa dubbelt så långt i samma fart om fyra ynka veckor, men jag gör mitt bästa för att luta mig tillbaka och låta programmet göra jobbet. Det brukar faktiskt lösa sig.)

Mitt pass:

2 km uppvärmning inkl gång 14:54 minuter, 79%

Snabbdistans

Kilometer 1, 5:43 minuter, 88% i medelpuls, 91% i maxpuls

Kilometer 2, 5:52 minuter, 91% i medelpuls, 92% i maxpuls

Kilometer 3, 6:02 minuter, 91% i medelpuls, 92% i maxpuls

Kilometer 4, 6:14 minuter, 90% i medelpuls, 92% i maxpuls

Kilometer 5, 5:56 minuter, 92% i medelpuls, 94% i maxpuls

1,5 km nedvarning

Så jäkla jobbigt. Så jäkla underbart!

(För er som funderar över min höga puls.

Ja, jag höll seriöst på att dö. Dock hade jag druckit kaffe precis innan och var nervös, vilket nog fick upp pulsen lite extra. De 194 slagen som uppmättes som max idag är ett slag från det högsta uppmätta någonsin, men jag räknar ändå min maxpuls som högre än det, nämligen 207 slag, då min upplevda känsla av max antagligen inte representerar min kropps max.)

Imorgon återhämtningsjoggar jag...

Prestationsångest

Det är meningen att jag ska springa fem kilometer på 29 minuter idag. Det är en magisk drömgräns för mig. Jag har för mig att jag sprang sträckan på 30 minuter någon gång i somras, men då hade jag sprungit väldigt mycket mer än jag har gjort den senaste perioden.

Jag vill väldigt gärna springa på 29 minuter, men det känns ouppnåligt snabbt och det ger mig prestations- ångest. Blä! Nu ska jag gå och powernapa och hoppas vakna med piggare ben och ett starkare psyke.

Friskis & Svettis, Uppsala

Med några timmar över mellan avsked från vännen och tågresa hem passade jag på att besöka min första Friskis & Svettis-anläggning någonsin. Där fanns enorma salar och härligt normaltränade människor i blandade åldrar.

Galet stor sal för att vara "lilla hallen"

Passet jag gick på hette Skivstång + kondition 75. Det bestod i en bodypumpliknande del och en konditonsdel. Den senare innehöll 15 * 45 sekunders konditonsintervall följt av 15 sekunders vila.

Något jag verkligen gillade med passet var den härliga uppvärmningen. Lugna svepande rörelser som allt eftersom byttes mot större funktionella övningar som värmde upp hela kroppen. Jag tycker annars att uppvärmningar tenderar att vara för hårda direkt från början. Som om att personer som är vana vid träning inte behöver värma upp... Värst är då man ska börja "jogga" runt i ring och på en gång börja med höga knän eller indianhopp. Puls på 80% direkt.

Tillbaka till dagen.

Ljudet i salen var hur bra som helst. Jag brukar inte direkt uppskatta ljudanläggningar och dylikt men detta var himmelskt. Ljudet kom från alla delar av rummet och gav ett djup i musiken. Coolt!

Själva träningen var som sagt ganska lik pump, men med lite färre repetitioner per övning och några fler övningar per muskelgrupp. Detta tog ett tag för mig att få in vilket gjorde att jag mesade på med lite för lätta vikter i början. Mellan ben, rygg och bröst fick vi ingen tid att byta vikter och det störde mig lite. Bortsett från det gillade jag passet mycket. De avslutande intervallerna var glädjefyllda samtidigt som de var jobbiga och ett roligt sätt av avrunda med.

Friskis & Svettis verkar vara en kul kedja!

(Kostnaden för engångsträning var 75 kr)

Just nu: Idolfoton och Mojitos

Lussekatter, klänningar och regn

Säsongens första lussekatt avnjöts ihop med sambon efter några ärenden på stan. Så gott!! Efter fikan kände jag får att snabbkolla lite i klädaffärer och råkade prova lite också. Aldrig bra. Eller jo, å ena sidan fick jag roa mig lite genom att prova en söt klänning med axelvaddar, och å andra sidan köpte jag en ganska billig klänning.

Den med axelvaddarna

Den jag köpte

Hur har det tränats idag då? Jo idag är sista dagen den här veckan som jag tränar. Tidigt imorgon bitti går tåget mot Uppsala och min kompis A. Ska bli underbart att ha en hel helg ihop med henne!

Hursomhelst sprang jag veckans långpass idag. Men man kan inte kalla mig speciellt inspirerad till passet då regnet öste ner i eftermiddags. Blåsten gjorde dessutom att regnet kom från sidan och det gick inte att skydda sig från det. Blä. Ordentligt blöt var jag redan efter några kilometer och jag började längta hem på riktigt innan jag sprungit halva rundan. Om man ser det från den ljusa sidan istället fick vädret mig att springa på lite extra och det hade jag ork till. Kapade tiden med två minuter idag men behöll min medelpuls på 81%. Slutet gott, allting gott :)

Genomblöt

Nu blir det alltså inga fler träningsinlägg i veckan, men kameran åker med på resan och kanske blir det något icke träningsrelaterat inägg ändå. Hoppas ni får en fantastisk helg ni också, det tänker jag ha!

En skön känsla

Jag har en skön känsla i kroppen. Den har varit där under de senaste dagarna. När jag tränar känner jag mig starkt och uthållig, och när jag inte tränar känner jag mig härligt tillfreds och har en skönt förväntansfull känsla i kroppen. Vad det är jag går och hoppas på, vad kroppen signalerar till mig, vet jag inte. Kanske är det löpningen som håller på att lossna, kanske är det musklerna som bestämt sig för att växa och definieras. Hursomhelst tänker jag vila i känslan och behålla den så länge som det är möjligt.

Efter en bra dag på jobbet, där jag bland annat fick tillfälle att stressa av genom att baka kanelbullar, var jag faktiskt ändå inte helt sugen på träning. Challengedag till trots. Min sovande jour inatt innehöll inte många timmars kvalitetssömn, stormen utanför fick mig att vakna till och oroa mig för att det var ungdomarna som härjade omkring. Men Challenge är Challenge och jag gick till gymmet ändå. Jag tror jag börjar lära mig att skilja på träningsoviljan som kommer från en söndertränad kropp i behov av vila, och träningsoviljan som bottnar i att det mesta känns motigt för tillfället och som faktiskt försvinner genom träningen. Idag hade jag den senare.

En svettig timme bland olika styrke- och konditionsstationer senare hade jag tränat igenom i princip hela kroppen, men passade på att hoppa in på ett Corepass också. När jag ska vila flera dagar i rad (som i helgen då jag ska resa iväg till en kompis i Uppsala) blir jag ofta trött och öm i ryggen. Lite extra core sitter inte fel då.

Nu ska jag strax krypa ner under täcket och lär sjunka ner i härligt djup sömn. Redan imorgon är det final på den här träningsveckan, det sedvanliga "lång"passet. Hoppas benhinnorna är på min sida då!