måndag 11 januari 2010

Cirkelfys, Temaspinning, Cirkelträning och Yoga

Well då var det dags att sammanfatta de senaste två dagarnas fyra träningspass. I lördags var det alltså öppet hus på en Friskis och Svettisanläggning. Jag körde Cirkelfys och Temaspinning.

Cirkelfysen var ganska lik all annan cirkelträning jag tränat på gym med två undantag. Dels var uppvärmningen både för lugn och för lång för min smak, nästan 15 minuter av vridande och stretchande utan någon högre intensitet, och dels var det bara en övning att välja på per station. Övningarna var funktionella, exempelvis utfallsgång med axellyft framåt, fjärilen och benböj med axelpress, men de var inte någon större utmaning. Övriga deltagare verkade dock mer än nöjda med passet (som är ganska nytt för kedjan) och kanske är jag inte representativ för en F & S kund. Jag ville ha haft lite mer. Lite fler övningar, lite högre intensitet.

Spex och lek!

Att Friskis och Svettis inriktar sig lite mer på rörelseglädje och gemenskap än hård och fokuserad träning framkom också på spinningpasset. Passet var fokuserat kring de låtar som valts ut och i dessa växlade vi helt enkelt mellan position 1, 2 och 3. Ofta 2 eller 3 i refrängerna (jag gillar inte position två, den man står rakt upp, den är märklig!). Nu är jag ganska bortskämd med de ordentligt genomtänka pass som Andréa och Jim ger, och för mig kändes det här lite mer som lek än som träning. Men återigen, det uppskattades verkligen av folket omkring mig i salen, det sjöngs med och alla var glada. Uppenbarligen är det vad som funkar för dem. Det var en rolig upplevelse, väldigt annorlunda.

Just glädjen och gemenskapen tycker jag är vad som talar starkt för F & S. Det var en härligt familjär stämning på anläggningen och deltagarna spred verkligen värme mellan varandra. Dessutom var alla vänligt inställda och service minded. Då jag glömt hårtofs var det exempelvis bara att nämna innan en instruktör sprang iväg och skaffade en åt mig, och mellan passen kunde man äta fritt av frukt och godis. Det ger många pluspoäng!

Det är för övrigt reafynd jag har på mig, 199 respektive 250 för linne och tights. Very nice!


Igår var det dags för cirkelträning Jillianstyle igen. Ett fantastiskt jobbigt sådant, med ben ben ben. Man vet att man gör jobbiga övningar när man känner att en minuts Jumping Jacks är vila...

Det fascinerar förresten mig något oerhört hur mycket svårare en övning är första gången man gör den. På detta passet var det t ex premiär för plankrodd, dvs en planka med raka armar men med hantlar under händerna, där man lyfter en arm i taget upp till roddpostion. En övning vars delar jag är van vid, både planka med raka armar och rodd med hantel sitter i ryggmärgen. Men vad händer när de plötsligt ska kombineras? Nervsystemet chockas och pulsen rusar iväg upp mot 85%. Ibland känner jag nästan för att skratta lite åt kroppen. Jag menar, hur farligt var det egentligen? Om ett par veckor kommer jag att kunna göra samma sak med bra mycket tyngre vikt utan problem, bara för att det inte är okänt längre. Märkligt men fascinerande.

Jag hann inte göra klart passet igår, långt ifrån. Det var som sagt mycket ben och då blir det mycket 2*15*2 istället för bara 2*15 per cirkel, eftersom allt ska upprepas på båda benen. Det tar tid. Dessutom är det svårt att hålla samma snabba tempo passet igenom när allt involverar så stora muskler. Då klockan stod på 65 minuter hade jag bara hunnit igenom cirkel 1-3, men lämnade det vid det, då jag skulle vidare in i yogasalen.

Mycket länge sedan jag körde ren yoga nu, och jag hade turen att hamna på ett riktigt bra pass. Fokus låg på bakåtböjningar, något som min rygg verkligen längtar efter och jag njöt i fulla drag. Det knäckte och lossnade ordentligt i spänningarna, helt suveränt. Vanlig yoga är inte så pjåkigt alltså, det duger riktigt bra det också!

Nu väntar lite städning och fixande i lägenheten, innan mina stela ben och jag ska ta oss till gymmet för ytterligare ett pass cirkelträning. Morgondagens vilodag kommer att sitta fint!

söndag 10 januari 2010

Imorgon

Min kamera som innehåller träningsbilder från gårdagen åkte visst med sambon till jobbet idag. Det medför att jag tar ytterligare en bloggfri dag idag. Jag kommer ägna dagen åt att läsa böcker, laga mat, och till att träna ett cirkelträningspass. Skriver mer imorgon!

torsdag 7 januari 2010

Inte som väntat

Nej, jag har faktiskt inte så mycket träningsvärk idag. Kanske skrämde jag bort min gamla träningsvärk med gårdagens pass, och kanske kommer gårdagens träningsvärk inte förrän imorgon. Hursomhelst är jag mer stel än öm idag.

Något som dock inte passerat obemärkt förbi är den där nästan förkylningsliknande-dagen-efter-ett-hårt-träningspasskänslan som jag (man?) får. Lite tyngre i lugnorna, lite täppt i näsan, lite ansträngd i halsen. Så nog tränade jag som jag skulle igår ändå, även fast jag inte kan undgå att vara lite besviken över den uteblivna träningsvärken.

Idag är det vilodag och jag jobbar hela dagen. När jag slutar vid 21 möter pojkvännen upp mig och vi ska promenera hem tillsammans. Efter att jag cyklat hem igår babblade jag på i evigheter om hur fantastiskt fint och stilla det är ute när hela staden är inbäddad i snö och det klart att man måste promenera tillsammas då!


Imorgon blir det heller ingen träning. Vi ska åka ned till Skåne för en privat och mindre rolig händelse. Dagen därpå lär bli mer lustfylld för då blir det dubbelträning. Friskis och Svettis i Höör har öppet hus och jag är inbokad på både Cirkelfys och Rockspinning. På det senare passet kommer jag att ha sällskap av både sambo och svärmor (som faktiskt varit med och byggt hela anläggningen). Ska bli riktigt kul! Har aldrig tränat cirkelfys där innan men hoppas på ett Jillianlikt pass. På lördag kväll berättar jag för er om det!

onsdag 6 januari 2010

Man vill inte göra sig ovän med Jillian Michaels

Det var både bra och dåligt att vara mig idag. När jag vaknade imorse var jag ännu stelare än igår. Träningsvärken i benen hade tilltagit ordentligt. Dessutom var jag så törstig att jag tvingats upp två gånger på natten för att dricka - men på något magiskt sätt försvann träningsvärken under dagen och när jag steg in i gymmet kl 16 tänkte jag inte på den alls.

Dagens träningspass kändes inte lika spyjobbigt som det första. Det var mest bara riktigt riktigt roligt. Och i mountain climbers kunde jag stå ut i 45 sekunder jämfört med måndagens 30. Intressant hur snabbt man ställer om och ställer in sig på något nytt.

Även idag värmde jag upp i fem minuter innan cirkelträningen. När jag gjort cirkel 1,2,3 och 4 hade det redan gått en timme, så cirkel 5 gjorde jag bara ett varv av. Totalt blev det ändå 80 minuter med nedvarvning. Inte så konstigt att jag får extrem träningsvärk såhär i början kanske.

Jag tror att ni kan relatera till att jag inte vågar göra något som Jillian skulle kunna bli arg över, hon känns inte som en person man vill bråka med och därför vågar jag inte posta mer övningsbilder från hennes hemsida. Istället tänkte jag ibland fota vissa övningar jag gör och lägga ut dem här. På bilden nedan ser ni ett exempel av dagens äventyr, koncentrerad bicepscurl fast ståendes i fri jägarvila. Brände i benen...

Hade ingen hantel hemma så jag fick ta till en flaska till fotograferingen :)

Imorgon är det vilodag. Känns tråkigt, men jag gissar att jag kommer välkomna den när jag vaknar imorgon...

tisdag 5 januari 2010

Mördarcikelträningen

Idag har jag träningsvärk i alla delar av min kropp. Från de inre djupa magmusklerna till de högst sittande ryggmusklerna, från de nedersta vadmusklerna upp till käkarna. Just det, käkarna. Ett par gånger tidigare när jag tränat ordentligt hårt har jag vaknat till på natten och insett att jag legat och spänt ihop käkarna, kanske som någon form av motreaktion till all spänning som träningen skapat i min kropp. Så även inatt.

Träningsvärken och den medföljande stelheten är av den kalibern att jag får lätt ångest om jag hunnit sätta mig i soffan och för sent inser att jag glömt att bära med mig vattnet. Varje rörelse är begränsad av stor stelhet och viss smärta. Ja, cirkelträningen verkar alltså fungera för mig. Jag har nu genomfört ett och ett halvt pass och det har uppenbarligen chockerat kroppen. Ett halvt pass innan balancen i söndags och ett helt pass igår. Tack och lov att det är konditionsdag idag, jag skulle inte kunna lyfta en hantel eller hoppa spänstigt idag.

So, vem har jag fått dessa brutala träningspass ifrån? The one and only mördartränaren Jillian Michaels såklart! Jag surfade runt efter träningsinspiration då jag vet att jag tränar bra mycket hårdare om någon har satt ihop ett färdigt program åt mig än om jag hittar på ett själv. Jillian känns som gudinnan av cirkelträning och på hennes (viktminsknnings)sida fanns såklart härligt stentuffa program. Det kostar 4 dollar i veckan att vara medlem och jag planerar att vara det tills jag byggt upp en bra övningsbank med färdiga program.


Ett av hennes hardcore pass kan se ut som följer:
5 minuters uppvärmning
5 cirklar med 5 övningar i varje, två varv per cirkel (vilket i nuläget tar mig nästan 60 minuter, men det är för att jag inte orkar köra på helt utan vila än)
5 minuters nedvarvning

En cirkel består av två övningar som involverar i princip hela kroppen, så som utfall med bakre benet på bänk ihop med axelpress, eller sumobenböj med tricepspress. Därefter följer två konditionsövningar, så som hopprep eller burpees och sist finns en mag- eller ryggövning. Så gör man två varv av den cirkeln, och därefter går man direkt vidare till nästa cirkel som är uppbyggd enligt samma principer.

Låt mig informera om att det är galet jobbigt! Jag orkar definitivt inte fullfölja en minuts snabba burpees i slutet av ett pass utan får stanna upp och dö lite här och var, men så har jag ju precis börjat också. Fast passen är mördarjobbiga längtar jag efter dem eftersom de får mig att känna mig kraftfull och bli härligt slut i hela kroppen. Jag tror att det kommer bli riktigt bra det här!

måndag 4 januari 2010

Wait 'till you see my smile (2010)

Det här är ett långt inlägg, men det är ett viktigt sådant.

De senaste månaderna har varit ordentligt turbulenta för mig men saker och ting börjar verkligen falla på plats nu. Jag har sannerligen börjat resan mot en bättre version av mig själv. Gladare, mer bekymmersfri, spontanare, tryggare, mer kärleksfull, mindre dömande och mer förlåtande. Lyckligare.
Det känns så oerhört bra. Jag blir varm i bröstet när jag tänker på hur stor skillnaden redan har blivit, trots att resan bara börjat. Skillnaden blir stor bara man orkar ta de där första stegen, slå sig igenom det värsta och skaka av sig det svåraste. Jag hade den utan tvekan bästa julen och nyårshelgen någonsin tack vare att jag äntligen vågade stanna upp och ifrågasätta. Jag är så glad för det. Och det här är bara början på oändligt många genomlyckliga dagar i resten av mitt liv.

Tankar och planer för träningen har legat och grott i några veckor, men det var inte förrän under dagens sista skälvande träningsminutrar som det gick att sätta ord på dem, och på hela tanken på min självutveckling också för den delen. Ibland kan det vara svårt att motivera för människor varför man väljer de val som man väljer.
Varför man lägger åtskilliga timmar i veckan på att svettas i gymmet, varför man gråter åtskilliga tårar över något som var för att hamna någon annanstans sedan.
Men svaret är ju så enkelt!

Wait 'till you see my smile.

Är det inte så?
Varför lägga tid på att förklara för någon som egentligen inte ens vill förstå? Bara luta dig tillbaka och låt din egen övertygelse skina igenom istället!

Jag sprang milen i tisdags. Från kilometer ett ville jag dö. Det var så jäkla jobbigt. Förhandlingen i hjärnan var stenhård och för varje kilometer som avverkades dividerades det fram och tillbaka hur länge jag skulle behöva stå ut. Att springa hela sträckan i 6:00 tempo fick överges redan kilometer 3. Freak! Nu var det visserligen isgata men jag hade dubbar som fungerade hjälpligt så isen borde inte påverkat mycket. Fast det var den största ansträngning jag någonsin gjort bet jag på något utomjordiskt sätt ihop och sprang färdigt. 64 minuter tog det. Utan isgatan kanske det hade gått på 62, men 60 är ytterst tveksamt. Efter slutspurten kollapsade jag på en trappa i några minuter och strax efteråt spydde jag lite. Två gånger. Hardcore...

Nu är jag måttligt trött på löpning. Det är faktiskt inte roligt att lägga massvis med tid och energi på att träna på något och ändå knappt nå fram till ett medelmåttigt resultat. Löpning är ju så folkligt att även den mest otränade kan stå och döma en motionär vars miltid inte understiger timmen, för man "ska" ju springa på under timmen. Det kan väl vem som helst eller?!

Jag behöver slippa prestationsångesten kring löpningen och bara få springa. Egentligen skulle jag ju ha hoppat på ytterligare ett löpschema nu direkt och börjat träna inför att springa Varvet på en tid som är ok i folks ögon. Men för att nå dit skulle jag behöva upprepa tisdagens hemska känsla, fast i dubbelt så lång tid, och jag vill inte det! Jag vill göra min löpning lustfylld igen. Jag vill och behöver få göra något som får mig att känna mig stark och kraftfull. Och jag tror jag vet hur jag ska hitta den känslan.

I julas testade jag på ett Cross fit pass. Surfade in på deras sida, skrev av en WOD och gick ut och körde. Det var hårt, tidseffektivt och gav mig träningsvärk i många dagar. Fast den typen av träning gör mig helt slut får den mig samtidigt att känna mig oslagbart stark. Jag behöver den känslan nu.

Min plan för den närmaste tiden är att träna cirkelstyrketräning fyra gånger i veckan. Från de pass jag redan har testat på kan jag avslöja att min medelpuls ligger kring 80% på den timme jag är ingång. Därför kommer jag bara att lägga till ett renodlat konditionspass per vecka.Ibland blir det löpning, ibland något annat. Förhoppningsvis hinner jag med ett balanceliknande pass i veckan också.

So screw löpning med tempofokus, nu är det cirkelträning som gäller.

Wait 'till you see my smile.

(Lyssna på den fantastiska låten här)
(Just nu tränar jag efter ett speciellt schema, inte Cross Fit. Tänkte berätta lite mer om det imorgon när mina ögon är lite piggare).

söndag 3 januari 2010

Hej alla träningsfantaster där ute!

Jag är just hemkommen från gymmet och sådär härligt träningshög. Idag tränade jag dels vad som den närmsta månaden kommer att ta upp stor del av min träningstid - cirkelträning. Jobbigt och fantastiskt på samma gång. Fick dessutom äntligen sträcka ut ryggen i en Balance och upplevde vad som måste varit Balance-high i benlåten. Maginficent med känslan av att benen orkade vad som helst, trots att de darrade värre än vad vissa löv sägs göra.

Well, nu ska jag hoppa in i duschen för snart är middagen som sambon förberett åt oss färdig.

Imorgon kommer jag berätta om hur det gick när jag sprang milen i högsta möjliga fart tidigare i veckan, samt lite om hur jag haft det och hur jag planerar att ha det. Vi hörs!

Och såhär kan det se ut om man börjar prata om Body Balance kl 04.00 på nyårsnatten. Ok att min balans är ganska grym i vanliga fall, men hur den kunde funka såhär bra efter champangen är ett mysterium...